Detta inlägget är del två. Del ett hittas här
I det tidigare inlägget listade jag ett antal teknikberoende lagar som inte fungerar särskilt bra.
tex
Miljöbils subventioner för tjänstebilar
Förbud mot glödlampor
Jag tänkte nu ge exempel på lite andra lagar och situationer där man behöver gå på teknikneutralitet.
Den första och största är energitillverkning.
Här skrivs det speciallagar för i princip varje enskilt sätt att producera energi och ingenstans så finns det ett helhetsgrepp.
vindkraft får subventioner, solkraft får subventioner, fossila bränslen har koldioxidskatter och kärnkraft har effektskatt.
Detta är bara ett axplock av alla olika speciallösningar som finns inom området.
Om vi ignorerar alla olika organisationers skrikande om varför just deras typ av energiproducering är bäst och alla andra är sämst, så kan man titta på de grundläggande kraven som gäller för all produktion av energi.
1) Det skall finnas försäkring för eventuella olyckor
2) Man skall betala för de resurser som inte finns i tillräclig omfattning (Se brundtlandkommissionens deffinition på hållbarhet)
3) Man skall betala för eventuella utsläpp/ingrepp i miljön, allternativt ta hand om sina restprodukter.
4) Efter att kraftverket stängs så ska man riva ner det och återställa platsen det låg på.
Hur ska man då hantera dessa olika problem på ett teknikneutralt sätt. Här kommer min lösning.
1) Staten tar över som topprisk försäkrare. Alla krafttyper måste försökra sig upp till ett vist pengavärde och över det så går staten in och tar toppvärdena.
Varje kraftverk betalar en avgift för denna toppförsäkring som beräknas utifrån shabloner för krafttypen (Om ett enskilt kraftverk skapar bättre säkerhetssystem så skall staten ta hänsyn till detta och minska avgiften.) Detta ger "level playingfield" mellan krafttyperna OCH ger alla krafttyper incitament att utveckla bättre säkerhet (Det minskar ju avgifterna.)
2) Staten listar alla ämnen som anses vara "bristvara" på ngt sätt och sätter en prislapp på nyttjandet. Sen kvittar vem som använder råvaran.
Detta har fördelen att energisektorn nu kommer att konkurera på lika vilkor med all annan produktion som nytjar denna råvaran. och incitament för att hitta allternativ dyker upp. Allternativt så kan man bestämma en maximal förbrukningstakt på råvaran och sen auktionera ut nyttjanderättet. detta ger samma effekt som ovan men ger staten möjlighet att begränsa totaluttaget.
3) Utsläpp hanteras delvis på motsvarande sätt som råvaror. Man bestämmer utsläppsrätter som är rimliga (Med hansyn till biologisk/kemisk nedbrytbarhet) och auktionerar ut rättigheterna. Detta fungerar dock inte för vissa restprodukter som kolaska, radioaktivt bränsle,kviksilver,tungmetaller och liknande. här måste man istället ställa krav på destruering/slutförvaring och kräva att kraftverken avsätter pengar till detta i lämplig takt (Dessa pengar som avsätts skall vara utanför företagens kontroll så att man inte ska kunna smita med dem och lämna staten med notan.)
4) Nedmontering hanteras på samma sätt som slutförvar. Man beräknar en unigefärlig kostnad för nedmontering och återställning av kraftverket samt dess beräknade livslängd. Utifrån de siffrorna så avsätts pengar varje år till en återställningsfond. Om saker ändras (Utökad livslängd, ny billigare teknik för återställning eller annat) så kan ägaren begära omprövning för att få ändrad kostnad. (fondering löser även problemet med ägare som går i konkurs i slutet av ett kraftverks livslängd.)
Som ni ser så kan detta tänkandet appliceras på alla sätt att producera energi utan att skriva några specialfall som är teknikberoende. Så alla olika metoder för produktion kommer att ha samma regelverk att arbeta efter, samma krav på sig då det gäller att städa upp efter sig och samma kostnader för olyckor.
Detta innebär att alla som äger/driver kraftverk kommer ha incitament att bygga dem säkra och miljövänliga och slutkunderna ser resultatet direkt på elnotan.
Det intressanta med denna uppräkningen är att man kan utan några principiella förändringar applicera detta regelverket på industrin. och därigenom få ett relativt homogent regelverk för all industri. Dessutom så flyttar man in de flesta externa effekter in i produktionskostnaden så att de som konsumerar en tjänst eller vara är den som betalar och inte tredje man.
Nästa exempel är datorisering inom sjukvården. Här är problemet att olika landsting (Och ibland ner på enskilda avdelningar i sjukhus) har byggt egna lösningar för journaler, styrsystem mm. Och såklart så fungerar inte dessa system tillsammans.
en teknikneutral lösning här skulle vara att staten tar fram ett protokoll för interopoerabilitet för olika saker (journaler med mera.) och sen kräver att all mjukvara som används stödjer detta systemet. då kan alla olika tilverkare bygga system som fungerar med varandra utan att man låser in sig i ett givet system (självklart så ska )
Det finns säkert ett otal olika ställen där det behövs teknikneutrala lagar. Detta är bara några exempel.
I nästa avsnitt ska jag diskutera litegrand vad som behövs för att denna typen av lagstiftning skall fungera bra.
Läs även andra bloggares åsikter om juridik, teknik, politik, energi, utsläppsrätter, kärnkraft, solkraft, kolkraft, vindkraft, hållbarhet, miljö, datorisering, landsting
I det tidigare inlägget listade jag ett antal teknikberoende lagar som inte fungerar särskilt bra.
tex
Miljöbils subventioner för tjänstebilar
Förbud mot glödlampor
Jag tänkte nu ge exempel på lite andra lagar och situationer där man behöver gå på teknikneutralitet.
Den första och största är energitillverkning.
Här skrivs det speciallagar för i princip varje enskilt sätt att producera energi och ingenstans så finns det ett helhetsgrepp.
vindkraft får subventioner, solkraft får subventioner, fossila bränslen har koldioxidskatter och kärnkraft har effektskatt.
Detta är bara ett axplock av alla olika speciallösningar som finns inom området.
Om vi ignorerar alla olika organisationers skrikande om varför just deras typ av energiproducering är bäst och alla andra är sämst, så kan man titta på de grundläggande kraven som gäller för all produktion av energi.
1) Det skall finnas försäkring för eventuella olyckor
2) Man skall betala för de resurser som inte finns i tillräclig omfattning (Se brundtlandkommissionens deffinition på hållbarhet)
3) Man skall betala för eventuella utsläpp/ingrepp i miljön, allternativt ta hand om sina restprodukter.
4) Efter att kraftverket stängs så ska man riva ner det och återställa platsen det låg på.
Hur ska man då hantera dessa olika problem på ett teknikneutralt sätt. Här kommer min lösning.
1) Staten tar över som topprisk försäkrare. Alla krafttyper måste försökra sig upp till ett vist pengavärde och över det så går staten in och tar toppvärdena.
Varje kraftverk betalar en avgift för denna toppförsäkring som beräknas utifrån shabloner för krafttypen (Om ett enskilt kraftverk skapar bättre säkerhetssystem så skall staten ta hänsyn till detta och minska avgiften.) Detta ger "level playingfield" mellan krafttyperna OCH ger alla krafttyper incitament att utveckla bättre säkerhet (Det minskar ju avgifterna.)
2) Staten listar alla ämnen som anses vara "bristvara" på ngt sätt och sätter en prislapp på nyttjandet. Sen kvittar vem som använder råvaran.
Detta har fördelen att energisektorn nu kommer att konkurera på lika vilkor med all annan produktion som nytjar denna råvaran. och incitament för att hitta allternativ dyker upp. Allternativt så kan man bestämma en maximal förbrukningstakt på råvaran och sen auktionera ut nyttjanderättet. detta ger samma effekt som ovan men ger staten möjlighet att begränsa totaluttaget.
3) Utsläpp hanteras delvis på motsvarande sätt som råvaror. Man bestämmer utsläppsrätter som är rimliga (Med hansyn till biologisk/kemisk nedbrytbarhet) och auktionerar ut rättigheterna. Detta fungerar dock inte för vissa restprodukter som kolaska, radioaktivt bränsle,kviksilver,tungmetaller och liknande. här måste man istället ställa krav på destruering/slutförvaring och kräva att kraftverken avsätter pengar till detta i lämplig takt (Dessa pengar som avsätts skall vara utanför företagens kontroll så att man inte ska kunna smita med dem och lämna staten med notan.)
4) Nedmontering hanteras på samma sätt som slutförvar. Man beräknar en unigefärlig kostnad för nedmontering och återställning av kraftverket samt dess beräknade livslängd. Utifrån de siffrorna så avsätts pengar varje år till en återställningsfond. Om saker ändras (Utökad livslängd, ny billigare teknik för återställning eller annat) så kan ägaren begära omprövning för att få ändrad kostnad. (fondering löser även problemet med ägare som går i konkurs i slutet av ett kraftverks livslängd.)
Som ni ser så kan detta tänkandet appliceras på alla sätt att producera energi utan att skriva några specialfall som är teknikberoende. Så alla olika metoder för produktion kommer att ha samma regelverk att arbeta efter, samma krav på sig då det gäller att städa upp efter sig och samma kostnader för olyckor.
Detta innebär att alla som äger/driver kraftverk kommer ha incitament att bygga dem säkra och miljövänliga och slutkunderna ser resultatet direkt på elnotan.
Det intressanta med denna uppräkningen är att man kan utan några principiella förändringar applicera detta regelverket på industrin. och därigenom få ett relativt homogent regelverk för all industri. Dessutom så flyttar man in de flesta externa effekter in i produktionskostnaden så att de som konsumerar en tjänst eller vara är den som betalar och inte tredje man.
Nästa exempel är datorisering inom sjukvården. Här är problemet att olika landsting (Och ibland ner på enskilda avdelningar i sjukhus) har byggt egna lösningar för journaler, styrsystem mm. Och såklart så fungerar inte dessa system tillsammans.
en teknikneutral lösning här skulle vara att staten tar fram ett protokoll för interopoerabilitet för olika saker (journaler med mera.) och sen kräver att all mjukvara som används stödjer detta systemet. då kan alla olika tilverkare bygga system som fungerar med varandra utan att man låser in sig i ett givet system (självklart så ska )
Det finns säkert ett otal olika ställen där det behövs teknikneutrala lagar. Detta är bara några exempel.
I nästa avsnitt ska jag diskutera litegrand vad som behövs för att denna typen av lagstiftning skall fungera bra.
Läs även andra bloggares åsikter om juridik, teknik, politik, energi, utsläppsrätter, kärnkraft, solkraft, kolkraft, vindkraft, hållbarhet, miljö, datorisering, landsting
.png)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar